Att handla på Netto:
I annonsbladet står det "endast i butik denna vecka" och "gäller så långt lagret räcker". Men när jag kommer är det alltid slut. Just de produkterna jag tänkte handla har "tyvärr redan sålt slut". Man köper ju alltid något, men det var ju inte därför man kom. Kankse köper de bara in ett litet parti och säljer ut det billigt, eller är det ovanligt högt tryck på min Netto-butik, inte vet jag. Men jag vet att det är slut när jag kommer i alla fall.
Jag lär ju inte sluta försöka handla billigt, men jag ska försöka sänka mina förväntningar nästa gång, och hoppas på att hitta något ännu roligare istället. Vad kan överträffa ens förväntningar bättre än en riktigt rolig överraskning?
En köpfri dag!
Men så såg jag grupen "En köpfri dag". Hm, ett guldkorn mitt i sanden. Varje år firas "en köpfridag" i november och i år är det den 28:e. Men detta är inte bara ett sätt att sprida anti-kapitalistisk stämning och vilja. Nej, budskapet gäller mer än så. Vad håller vi på med egentligen? Våra konsumtionsmönster får nog större konsekvenser än vi anar. I västvärlden har vi en överkonsumtion med mottot "slit och släng". Kläder och accessoarer byts ut långt innan de är utnötta p.g.a. mode och trender och den hårda konkurrensen gör att elektronikbranchen skapar lågprisartiklar som inte håller längre än ett par år. Och detta är bara ett par exempel. Vad blir då konsekvenserna? Jo, självklart sliter vi mer på jordens begränsade resurser och skapar bara högre och högre sopberg som våra framtida medmänniskor får ta hand om. Den mest miljövänliga produkten är den som aldrig tillverkas. Något som inte är så svårt att förstå. Dessutom, vill vi verkligen lägga våra pengar på denna lyx- och överkonsumtion? Mycket pengar lägger vi på saker vi egentligen inte behöver. Hade det inte varit mycket trevligare att jobba 50% och sluta köpa massa saker som man inte behöver. Eller kanske ta ut pensionen lite tidigare.
Vi lever i ett samhälle där man ska konsumera, annars är man inte en god medborgare, men vi bör stanna upp och fundera vad som är viktigast för oss; tiden med familjen, jobbet eller senaste modet? Hur mycket är vi beredda att offra för miljön eller att kunna skänka pengar till dem som inte ens kan drömma om ett liv i överflöd, de som kanske inte har pengar till det nödvändigaste?
Så i år uppmanar jag alla att fira "En köpfri dag", den 28:e november.
kolla gärna in hemsidan eller gå med i facebookgruppen och sprid budskapet:
Den första snön!
De flesta av oss tror jag minns barndomen som en bekymmersfri period. Det var så mycket grubbel och trubbel som man helt enkel slapp. Och alla kan väl i alla fall minnas hur det var på årets återkommande höjdpunkter som födelsedagen och julafton när man bara kände obotlig glädje och lycka över att det var just den dagen idag. I 23 dagar hade man öppnat sin chokladkalender och sett hur julafton bara kom närmare och närmare, och så fort man kunde räkna höll man koll på sin födelsedag; "om bara 4 månader fyller jag år!" och dyl.
Men det var en dag som alltid kom som en överraskning, och kanske var det därför som den alltid gjorde mig så glad, dagen då den första snön föll. Det var ren eufori när man vaknade och förstod att nu var snön här, om bara för just den förmiddagen. Man kan likna det där med barndomens lycka vid ett kinderäggs "three-in-one"-princip, godis-leksak-överraskning. Varje lördag fick jag lördagsgodis, det var roligt. På födelsedagen och julafton fick man leksaker, det var jättekul! Men dagen då den första snön kom, då blev man överraskad.
Kanske är det just därför som jag fortfarande kan känna den där känslan man hade som barn, varje år när man ser de vita flingorna virvla ner från himlen. Julafton, födelsedagar och lördagsgodis har för länge sedan slutat få det att pirra i kroppen. Men den första snön, den är fortfarande lycka!
IKEA börjar med avgifter!
Barack Obama får Nobels fredspris?
Hej och välkomna till min nya blogg! Här kommer ni kunna läsa om vad jag tänker och tycker om saker som händer ute i världen och i min närhet.
Inspirationen till att starta den här bloggen fick jag idag när jag såg att kanske världens mäktigaste man, president Barack Obama, har tilldelats Nobels fredspris. Så gott som alla tycker att det var oväntat och jag kan bara hålla med. Vad har han gjort för freden i världen? Visst, han har sagt att han vill stänga Guantanamo, minska militära närvaron i Irak samt lagt fram ett förslag angående amerikanska sjukförsäkringarna som skulle ge fler den vård de behöver. Men fredspriset? Har han snarare inte bara gjort det han borde, dvs städa upp lite efter (krigspristagaren) Mr. Bush?
Vissa säger att man ger honom priset som ett sätt att sätta press på honom att välja en fredligare hållning till frågan om kriget i Afghanistan. Men är det verkligen det man får fredspriset för, som en muta?
Sist säger andra att han får priset för det hopp som han har skänkt människor genom sina löften allt sedan sin egen valrörelse. Det skulle alltså vara för sina goda intetioner som han får priset. Men vad gott är goda intentioner om det inte leder till det goda som de vill? Med den makt Obama besitter borde han med goda intentioner kunna utföra stordåd. Nobels fredspris lär finnas kvar några år till, och varför då inte vänta ett par år till (när Obama genomfört sina stordåd) och belöna honom för hans PROGRESS istället för det HOPE han skänker människor. Det hade varit mer ärofullt för honom själv och även för den norska nobelkomitten.
