Nyligen var jag på Ikea, inte för att handla värmeljus och batterier, utan för att äta mat. Jag tycker faktiskt att maten där är ganska god, det finns mer än köttbullar att välja på, och prisvärd är den också. För mig står Ikea, för det svenska, det småländska, sälja billiga möbler till människor gärna väljer det massproducerade före det exklusiva. Ikea för mig är jätten som ställer upp för de små. Men så hände det. Jag var på Ikea för att äta lunch, och något var inte som vanligt. Jag tog min bricka, hämtade min mat och vände mig om. Innan man kommer fram till kassan och ska betala finns det ett bord där man brukar få fylla en "skål" stor som en äggkopp med sallad och även ta en liten brödbulle till maten. Allt det där fanns det den här dagen med, men det fanns något annat också. En skylt där det stod "5 kr" fanns uppsatt, lite taskigt handskriven. What? Är detta ett skämt? Ska de börja ta betalt för det här lilla tilltugget nu också? Gratis är ju som bekant gott, men nu dök istället frågan upp om det verkligen var värt det? Jag tog ändå min sallad och mitt bröd och förlitade på att vi stamkunder med Family-kort naturligtvis inte ska behöva betala detta och så fort jag dragit mitt kort i kassa ska dessa 5 kr vara ett minne blott. Men så var inte fallet. Efteråt drack jag lite snopen mitt kaffe, som ju fortfarande är gratis med Family-kortet, och funderade på hur länge jag skulle kunna njuta av denna lyx nu när Ikea ska byta attityd och ta betalt för självklarheter. Min romantiserade bild av min barndomshjälte var krossad. Den sista utposten av vänlighet var som bortblåst och jag var nu helt ensam i stora vida världen.
